Skriande behov av skolinformation

Stefan Hansson. Foto: Linda HåkanssonDet finns en hel del ytterligare att göra när det gäller skolinformationen på de studieförberedande programmen. I dagsläget hinns 625 av 12 000 möjliga besök gjorda varje år, så potentialen finns definitivt att nå fler.

Skolinformation är inget som någon gör ensam.  Det är en av de första saker Stefan Hansson, som har ansvar för dessa frågor på LO, slår fast när han inleder seminariet om facklig information till gymnasieelever. Han beskriver det som en surdeg som alla måste hjälpa till att ta ansvar för att göra något åt.

Uppdelningen är tydlig.  Förbunden ansvarar för sina yrkesprogram medan LO ansvarar för de studieförberedande programmen. Det finns ett gott stöd för facklig information till studerande på gymnasiet i läroplanen, till exempel att eleverna behöver tillräckliga kunskaper inför sin etablering på arbetsmarknaden. Frågorna är också en central del inom samhällskunskapen och besöken kan frigöra tid för läraren, vilket särskilt många friskolor lärt sig att uppskatta, enligt flera åhörare.

Ändå kan det vara svårt att komma ut på vissa skolor. Förutom den misstänksamhet som ibland finns hos vissa lärare och rektorer som väntar sig ”sossepropaganda” kan det vara svårt att lyckas få tag på rätt personer för att få tillträde till skolan. Lärare tillbringar mycket tid i lektionssalarna och svarar inte så ofta i telefon.

När det gäller yrkesprogrammen kan situationen vara den omvända.

– Oftast ringer min gamla ellärare och ber mig komma, han vet att jag kan säga saker som inte han kan säga, berättar en fackligt aktiv elektriker.

Men även i de fall skolorna välkomnar besök handlar det om att lyckas få till det. Det finns en brist på såväl skolinformatörer som skolorganisatörer på sina håll. Det handlar också om finansieringen, från åhörarna kommer klagomål om den krångliga ansökningsprocessen för att få projektpengar från LO.

Men pengarna finns, försäkrar Stefan Hansson. Likaså material. Det viktiga är att ligga på, att göra det tydligt varför man vill komma och träffa eleverna och berätta om de utmaningar som väntar dem.

– Lärarna vill sina elever väl. De vill inte att de ska komma ut i arbetslivet och gå på en dunderblåsning, säger Stefan Hansson.

– Det finns spelregler och regler är till för att följas, därför behöver man känna till dem.

En annan fråga är hur välutbildad en skolinformatör behöver vara. En kille beskriver hur han fick två A4 och orden ”nu är du skolinformatör”. Det kändes inte riktigt tillräckligt. Någon annan framhåller metoden ”learning by doing” som lärorik och väl fungerande.

– Ska vi demokratisera eller professionalisera, frågan en annan röst i publiken.

En sak verkar alla rörande överens om. Det finns mycket mer att göra för att Sveriges unga ska få veta tillräckligt om fackets roll på den arbetsmarknad de är på väg mot.

Text: Ingela Hoatson
Foto: Linda Håkansson