Efter 30 år kom samtalet som gav medlemskapet mening

Lisa Björck, Kommunal. Foto: Linda Håkansson– Vi har ett läge där vi måste prioritera om. Är vi överens om det?

– JA!

Med den inledningen är Lisa Björcks efterlängtade seminarium igång. Temat är organisera och aktivera.

Metoden som Lisa använt på Transport och nu är i startgroparna att köra igång på Kommunal kommer från det amerikanska fackförbundet SEIU som tidigare hade en väldigt låg organisationsgrad.

– Varför ska vi vänta tills det ser ut som i USA när vi kan göra nåt idag?

Metoden Lisa vill att svensk fackföreningsrörelse ska börja använda består av sex steg, som tillsammans tar ungefär ett halvår att genomföra.

Det första steget går ut på att kartlägga arbetsplatsen. Vilka jobbar där? Vilka är medlemmar i facket? Hur gamla är de? Var bor de? Vad har de för telefonnummer? Det andra steget är enskilda samtal med alla som jobbar på arbetsplatsen, oavsett om de är medlemmar eller inte och här påpekar Lisa att det är helt avgörande för att resten av arbetet.

– Gör vi inte detta kommer resten inte att funka.

Så hur får vi till samtalen? Lisa berättar om en av organiserarna på Transport som åkte hem och gjorde oanmälda besök hos folk i Sundsvallstrakten. Först ville organiserarna inte testa men Lisa fick till slut iväg dem.

– Testar vi inte att åka hem till folk kan vi inte säga att det inte funkar. Funkar det inte, fine, men vi måste testa!

Lasse, som var den första att göra hembesök, ringde en dag till Lisa helt lyrisk.

– Problemet var inte att komma in, problemet är att komma ut, de ville aldrig sluta prata!

En medlem de pratade med sa efter cirka en timmes samtal:

– Jag har varit medlem i 30 år och efter det här samtalet känns det värt varenda medlemsavgift.

Steg tre för att bygga en lokal facklig organisation på arbetsplatsen är att bygga en arbetsgrupp som ska vara helt informell.

– Vi börjar med aktivitet och sen kan det kanske komma formalia när man börjat i rätt ände.

Ofta är den här gruppen hemlig, arbetsgivaren vet inte om att den finns eftersom det ibland krävs att man kommit upp i en viss organisationsgrad innan man kan komma ut ur garderoben. Förutom gruppen ska det även finnas aktivister, sådana som vill göra saker men som inte har tid eller vilja att vara med i gruppen.

Gruppen ska bestå av 15-20 procent av de anställda. Totalt, med de aktiva utanför gruppen, kan det vara uppemot 35 procent av de som jobbar som är aktiva på arbetsplatsen. Lisa menar att det är det här som är skillnaden mot dagens organisering där det ofta är ett ensamt arbetsplatsombud vilket gör situationen väldigt osäker eftersom den personen när som helst kan avsäga sitt uppdrag eller sluta på företaget.

Steg fyra är att gruppen ska driva frågor mot arbetsgivaren och värva medlemmar vilket inte alls varit i fokus under de tidigare stegen. Det femte och avslutande steget handlar om att faktiskt vinna strider. Det handlar om att lämna gruppen med en känsla av at facklig organisering faktiskt lönar sig och att arbetsgivaren faktiskt lyssnar på de anställda. Lisa berättar om en av tjejerna på ett av företagen där Transport jobbade som gick från en väldigt låg organisationsgrad till att ligga i nivå med Pappers:

– Innan vi kom dit kände de sig som maskiner, helt utbytbara. Efter det här, när nästan alla är med i facket och de kunde driva frågor mot arbetsgivaren och arbetsgivaren måste lyssna, så känner de sig som människor.Lisa Björck, Kommunal. Foto: Linda Håkansson

Text: Hanna Kriss
Foto: Linda Håkansson