Kampanda och samarbete för fler unga i facket

Tobias Gerdås. Foto: Linda HåkanssonDet är dags för facket att bli en kamporganisation, inte bara en avtalsorganisation. Det var en av slutsatserna vid en paneldebatt under torsdagen. En annan är att det krävs samarbete mellan förbunden för att inte fortsätta medlemstappet bland unga.

Tobias Gerdås från LO är moderator för debatten.  Han tar avstamp i fackföreningsrörelsens problem med sjunkande medlemstal och hur det påverkar den gemensamma styrkan i kampen för bättre löner och arbetsvillkor.

I panelen finns SSU:s ordförande Gabriel Wikström, Zandra Larsson, presenterad som ”ung facklig kämpe från Östersund”, Lars Hildingsson, andre förbundsordförande i Byggnads och Susanna Gideonsson, förste vice ordförande i Handels.

Det har hänt mycket med svenskt arbetsliv. Det finns färre tillsvidareanställningar och fler visstidsanställningar, folk byter bransch oftare och många kommer in senare på arbetsmarknaden, konstaterar Gabriel Wikström.

– Facket har inte riktigt hunnit med i utvecklingen. Man är svagare inom nya branscher, inom tjänstenäringen och handeln till exempel och behöver se över sin organisation, säger han.

En väg kan vara att låta det bli lättare att gå från ett förbund till ett annat och att ta större hänsyn till att alla inte kan betala lika Frågor från deltagarna. Foto: Linda Håkanssonmycket.

– Om man inte lyckas samordna bättre inom förbunden har vi föreslagit ett gemensamt ungdomsmedlemskap, säger Gabriel Wikström, som i egenskap av SSU-ordförande även är ordförande för LO:s ungdomsförbund.

Många unga hamnar först inom förbunden Handels och Hotell- och Restaurang.  I dessa branscher är anställningarna ofta osäkra och deltidsanställning är vanligt. Kanske är det inte så konstigt att organisationsgraden är låg, 64 procent inom Handels.

– 40 procent av alla som arbetar inom detaljhandeln är under 26 år, 30 procent av dem är anställda på visstid, berättar Susanna Gideonsson

– Vi brukar säga att en ung människa som jobbar 20 timmar i veckan – och det är inte alla som har det ens – skulle de betala full fackavgift som det har sett ut hos oss, så innebär det att de skulle betala tio procent av sin nettolön.

Tack vare ett mycket strukturerat arbete har Handels ändå lyckats vända trenden och har nu uppåtgående medlemssiffror. En del av förklaringen ligger i satsningar på skolinformation och elevmedlemskap. Dessutom har förbundet satsat på ett låglönemedlemskap, vilket möjliggör för fler att gå med.

Lars Hildingsson kan berätta om helt andra förutsättningar inom Byggnads, där organisationsgraden är betydligt högre. Redan som lärlingar kommer många i kontakt med facket.

– Vi skriver in väldigt många som elevmedlemmar. Då har vi ett fritt medlemskap så länge man går i skolan. Sen när man kommer ut ska man börja betala och tyvärr är det då väldigt många som inte får en anställning och då väljer givetvis många att inte vara med, berättar han.

Han framhåller Handels som ett föredöme, med det strukturerade sätt man jobbar på där.

Zandra Larsson skrev en motion till LO:s kongress i maj i år, där hon föreslog ett tvärfackligt ungdomsmedlemskap. Motionen avslogs men frågan tas återigen upp under paneldebatten.

– I grunden handlar det inte om att många byter bransch, utan att många jobbar i flera branscher samtidigt. Man har inte bara ett jobb utan flera för att klara av ekonomin. Att då inte veta var man ska vara organiserad kan vara ett problem, säger hon.

Tanken med motionen var att lösa problemet så att unga inte väljer bort ett fackligt medlemskap. Zandra Larsson tror fortfarande på idén.

– Det som har framställts som ett problem är ofta det ekonomiska, vem som ska betala till exempel försäkringen som medlemskapet ska innehålla.

Hon har svårt att se varför det skulle vara omöjligt att lösa såväl detta som frågan om vem som ska söka upp potentiella medlemmar på arbetsplatserna.

– Om man tittar på det så kan man nog hitta en lösning, säger Zandra Larsson.

Text: Ingela Hoatson
Foto: Linda Håkansson

Comments are closed.